Vår vardag har påverkats på många sätt de senaste månaderna. Vår förmåga att anpassa oss har stått i centrum och den mognadsresa och accelerering vi ser inom ett flertal områden har förändrat mycket i grunden.
Devisen ”vi ställer inte in, vi ställer om” har ju varit frekvent förekommande under den här märkliga våren 2020, präglad av en pandemi. Seminarium, summits, frukostmöten, utbildningar, fysiska möten har kunnat genomföras, men på andra sätt än normalt. Få saker har ställts in, det mesta har ställts om.
Många är vi som upptäckt att det mesta går att göra som vanligt, fast i digitala format. De flesta organisationer har gjort samma digitala mognadsresa på ett par månader, som annars kanske skulle tagit dem flera år att nå för att komma till samma insikter och erfarenheter som nu. En hel del saker kommer naturligt återgå till det normala när så är möjligt, medans andra saker och beteenden är här för att stanna.
Jag tänker här dela med mig av några spaningar som jag tror är bestående beteenden eller förändringar som vi fortsatt kommer att ta med oss, när vi äntligen får möjlighet att återgå till ett mer normalläge efter Corona.
- Tekniken kunskapsutjämnar. Innan den här våren var det många som kunde skydda sig från påtvingad förändring i arbetssätt och ny teknologi. Fysiska möten ansågs mera effektivt, och ”telefon, – och videomöten är struliga, det är alltid tekniska problem”. När den fysiska möjligheten att ses, mötas och nätverka nu försvann är det många som inser att Digitala möten kan vara väl så effektiva som fysiska, och när man väl lärt sig teknologin inser man att det var inte tekniken i sig som var strulig eller svår att förstå utan snarare att man kanske aldrig tog sig tid eller visade intresse av att lära sig på riktig. De som varit tveksamma att anamma ny teknik har varit tvungna att anpassa sig och övervinna rädslor och principer.
- Globaliserad tillgång till personal. Flera företag, däribland Twitter och Slack har redan kommunicerat att de inte kommer satsa lika mycket på fysiska kontor som tidigare utan bibehålla en hög grad av digitala arbetssätt . Vart du fysiskt sitter och utför ditt arbete spelar mindre roll i en digital värld. Det betyder också att företag och organisationer i högre utsträckning kan rekrytera på en verkligt global marknad och du behöver inte flytta till San Fransicso med rätt typ av arbetsvisum för att få jobb på ett av de stora techföretagen. Är du bäst på det du gör med efterfrågad kompetens kan du få jobbet ändå, oavsett i vilken världsdel du befinner dig i.
- Högre innovationstakt. Med förändrade arbetssätt kommer också krav på innovation a nya arbetssätt och nya system. I många organisationer kan nya sätt att arbeta och att ta till sig förändring och nya system och verktyg vara en lång och mödosam process. Jag har sett många exempel under våren där graden av innovation är hög, och där takten vi vågar förändra oss i och hastigheten av att acceptera nya system har varit extremt hög. Det är imponerande att se att om det bara finns tillräckliga incitament så kan vi åstadkomma konkret förändring i en mycket snabbare takt än många av oss trott vara möjligt. Framgångsrika organisationer kommer att ta fasta på detta och dra nytta av möjligheten till snabb förändringstakt.
- Sjävledarskap på riktigt. Den här våren har väl aldrig behovet av ett tydligt självledarskap varit så tydligt. Distansarbete, både till ledare och kollegor, gör ju att alla måste ta ett större ansvar för sin egen arbetsdag, sin planering och sina arbetsuppgifter. De flesta organisationer har på ett snabbt sätt bytt ut fysiska möten mot digitala, men få har förändrat sitt sätt att leda för att verkligen lyckas i en mer digital värld och aktivt säkerställa att medarbetarna har de rätta förutsättningarna för att få en värdefull och effektiv arbetsdag. De som lyckas med denna omställning kommer också över tid ha mer nöjda medarbetare, högre effektivitet och nå bättre resultat. Framgången ligger inte i tron att man har kontroll på vad som sker baserat på fysisk närvaro.
